Jag har ju visat materialöversikten tidigare (se vecka 40) och kände då att jag skulle vilja pröva på hönsnät, papier-maché, sågspån, metall och cement. Men jag började faktiskt att testa något som inte stod på listan eller som jag hade tänkt på innan, nämligen stearin. Under en tjejträff så berättade jag om min skapande uppgift och en av tjejerna där berättade att när hon var liten brukade hon och hennes mormor droppa stearin på serieteckningar för när stearinet hade stelnat så fick man en avbild av serierutan på stearinet. Jag kände genast att detta måste jag testa, så på kvällen efter gick jag in i barnens rum, tog en Kalle Anka och började droppa stearin. Det var varmt och stearinet droppade fort, jag kände mig lite busig, att jag gjorde något man inte får göra. Man är ju uppvuxen med förmaningen att "lek inte med elden" eller tändstickorna. Lite samma känsla hade jag vid Röda sten när vi målade med gatukritorna, lite "olaglig". Barnen kom nyfiket och undrade vad jag gjorde...något ni absolut inte får göra utan en vuxen!
Det gick inte alls bra med Kalle Anka tidningen, det blev ingen avbild, kanske har tidningens kvalité ändras sen min kompis var liten. Jag kände att jag måste testa mer det var ju kul att elda och jag ville ju lyckas. Så jag tog en reklamtidningen som i kvalité påminner om Göteborgs-Posten. Man kan nästan känna doften av trycksvärtan eller i alla fall få spår på händerna av den. Den här gången gick de faktiskt bättre, det blev en avbild även om den var svag och spegelvänd, vad hade jag trott????
Nästa material jag satte händerna i blev faktiskt gips. Jag kom på att jag har inte testat gips eller gipsbindor sen förskollelinjen och det är rätt många år sedan, hur många får ni inte veta. Så det var bara att ta fram skapar duken som vi alltid använder när vi ska kleta och kladda.
Första gången gick det så där, det blev bara en hårdklump av det hela och det stelnade på två minuter. Aj, aj, aj! Det vara bara att börja om men först ett hårt städande av den första smeten som hade fastnat som berget.
Jag kände att jag inte riktigt var klar än med gipset än, jag hade ju gipsbindorna kvar. Hemma hos min mamma har det stått en liten hand från när jag själv gick på förskolan, nu ville jag testa att göra en hand. Jag frågade först mina barn om de ville göra en hand men det ville de inte men de ville gärna titta på och känna. Jag började med att ta på mig en Latexhandske och linda de blöta bindorna som jag hade klippt i 15 cm långa bitar runt min hand. Det var klibbigt och gott, vattnet var ljummet och gipset blev väldigt mjukt fort. Det var svårt med en hand ibland om gipsremsorna vek sig att räta ut dem igen, där hade det nog varit lättare att göra någon annans hand eller ha en assistent. Efter det hade fått stelna en liten stund, ca 5 min klippte vi en liten skåra så jag kunde få ut min hand. Skåran lagade jag med en bit remsa.
Efter gipset gick jag på papier-maché. Detta är ett material som jag inte har arbetat med på säkert 15 år. Jag tog först hönsnät som jag klippte av i bitar och försökte forma till korv och bröd. Inte för att jag är hungrig eller älskar korv utanför att på min förskola har vi fått en jättefin liten korvkiosk av en av våra familjer som de har byggt själva. Tänkte att det kunde bli kul att få lite korv och bröd till kiosken. Min son som hade tittat på Filofix ville klä in en ballong. Så det slutade med att vi satt där på var sin sida om bordet och kletade. Materialet kändes kletigt och kallt men inte ovänligt. Vi kom fram till att det räckte att bara doppa ner händerna i tapetklistret och bara stryka på än att doppa hela pappret för då det blev så himla mycket tapetklister och pappret dröp av tapetklister. Min son påpekade flera gånger att detta var ju riktigt roligt att göra och jag kan bara hålla med. Hönsnätet var taggigt och jag tror att om jag hade haft någon ståltråd så hade det kunnat underlättat att forma till det.
Det är ju helt enkelt underbart att få arbeta med olika material. Jag känner mig glad och avslappnad på samma gång. För mig är det som en slags meditation att bara få sitta och ta in materialet, jobba under tystnad och få arbeta med händerna. Jag får en sådan känsla av frid tillsammans med ett lyckorus. Det man känner spontant är ju också varför man inte arbetar mer med sådant här material med barnen! Då mina barn har varit med under hela tiden så känner man ju också att det är inte hela världen om man inte känner till ett material innan för då ges man ju möjligheten att istället upptäcka den ihop med barnen.
Jag upplever att det är svårt att bryta gamla vanor, att inte visa eller ge förslag till barnen på vad de kan göra utan istället ge dem möjligheter att hitta sina egna vägar. Jag trivs med att sitta och arbeta tillsammans med barnen och då blir det ju lätt att de ser eller frågar vad jag gör. Sist för några dagar sen på min förskola när vi kände på lera så filmade jag istället vad barnen gjorde och pratade om men då kände jag mig faktiskt lite distanserad ifrån dem som att det fanns en barriär emellan oss.
Jag skulle vilja fortsätta med att prova på cement, jag har upptäckt att jag gillar när det blir kladdigt och det stelnar. Sen att pröva sågspån och metall.
