tisdag 2 oktober 2012

Vecka 39 seminarie med Stina Braxell

Denna vecka hade vi ett seminarium med Stina Braxell som har arbetat som Atelierista i mer än 10 år samt skrivit boken Skapande barn. Hon talade väldigt levande och vi fick chansen att ställa frågor om hennes arbete som Atelierista. Även rent av praktisk karaktär. Hon pratade bland annat om vikten att vägleda barnen men inte styra dem. Att erbjuda material och teknik, att vara en förebild samt att skapa lust till att skapa. Att ge barn rätt till att uttrycka sig är att ge barnen en röst.

Inom Reggio Emilia betonar man just vikten av demokrati men även solidaritet och subjektivitet. De förespråkar att det är viktigt att våga/kunna ifrågasätta men även uttrycka sig kreativt, att utveckla sina egna intressen och värna om gemenskap och respekten för andra.

Stina pratade och visade också härliga bilder särskilt några på en ettårig pojke och hans första möte med lera. Hon sa att vid mötet med material för första gången behöver man inte en massa verktyg utan att materialet i sig själv räcker gott, samt att bekanta sig med ett nytt material kan ta tid...lång tid.

Även det gamla ordspråket tala är silver men tiga är guld kan vara passande vid utforskande av nytt material! Låt barnen upptäcka själv i lugn och ro.

En annan punkt som Stina tog upp som kändes väldigt viktigt var den osynliga miljön. som handlar om ens:
Förhållningssätt
Synsätt på barn
Synsätt på den vuxnes roll
Synsätt på kunskap och lärande
Synsätt på föräldrars delaktighet (Elisabeth Nordin-Hultman).

Efter den här dan önskade jag att jag kunde spola tillbaka bandet och inte ha styrt barnen så mycket i vårt skapande samma eftermiddag. Vi hade varit ute och plockat löv, sen när vi kom in tog vi fram färger och målade löven på baksidan och tryckte dem på ett gemensamt papper en helt vanlig hösttavla...ajajaj! Tänk om jag hade lämnat barnen, färgerna och löven själva vad hade det kunnat resultera i, något häftigt, ovanligt, nytt.