Hejsan
Jag har precis börjat på kvällskursen Atelierista. Som skoluppgift har vi fått att vi ska blogga om barn och skapande. Skriva om våra tankar och reflektioner om sådant vi pratar om på lektionerna.Först tänkte jag "HJÄLP" hur ska det här gå men sen kom också tanken "vad kul"!
Första tillfället pratade vi mest om praktiska uppgifter som har med kort, gul och läsa på universitetet.
Men vi fick också en liten inblick om Reggio Emilias pedagogiska filosofi, vilket för mig som inte alls arbetar Reggio inspirerat vad jättekul även om jag känner igen citat, tankar från utbildningen till förskollärare.
Jag fastnade särskilt för två tankar som föreläsaren berättade om. Det ena var att det inte finns någon manual utan att det handlar mer på vilket sätt man ser på barn". Visst är det härligt att man kan ta något och göra det till sitt eget, att det inte finns något rätt eller fel. Den andra meningen var att pedagogen skulle vara mer som en resekamrat på vägen mot meningsskapande. Att man följer men inte styr. Utan att man skapar möjligheter för att utforska och lära. Med dessa ord vill man ju bara gå till arbetet och förändra hela förskolan, slå ut väggar, sätta in mer fönster, köpa ljusbord eller varför stoppa där ... man kanske kan ändra på hela samhället. Öppna upp och inte vara så standardiserade.
