Veckorapport 49

Tema Ljud med Sol Morén

Idag har vi besök ända från Umeå universitet av en konstnär Sol som ingår i ett konstprojekt " estetiska läroprocesser". Syftet med projektet var "att på ett lekfullt sätt undersöka relationen mellan bild och ljud, semiotik och semantik, bildspråk och ljudande språk". Genom associationer lekte barn och studenter fram ett "ljudbildspråk" där bilderna först tolkades till ljud som sedan tolkades tillbaka till nya bilder.

Vi fick sen sätta oss i våra olika basgrupper och hitta på egna sätt att laborera med ljud och bild. Sen fick varje grupp presentera sin idé för de andra och en grupp fick testa idén i praktik. Detta var en intressant lektion som gav inspiration till att ta in ljud till förskolan.

Vår grupp presenterade två idéer:

• Hitta föremål som man egentligen inte associerar med ljud...exempelvis solen, blomma, läppbalsam mm
• Spela in ljud som man inte har någon association till och låt barnen komma med idéer som de sedan får rita, skapa i lera eller själva gestalta. 

Veckorapport 48

Grupparbete i Atelierista 2012-11-29

Vi samlades på min förskola Sånggladabarn och gick runt och tittade och fixade fika sen satte vi oss inne på kontoret och började samtala om frågorna.

Diskussion om projektarbete och ateliern som pedagogisk miljö.

Vilka material och hur kan miljöns utformning bidra till att barns estetiska lärprocesser främjas?

Ickefärdiga material som t.ex återvinningsmaterial och naturmaterial. En föränderlig miljö. Lättillgängligt material som är tydligt strukturerat. En rikedom av material för att barnens tankar och idéer ska kunna genomföras i praktiken. Om resurserna finns så ska det vara material med kvalitet. Barnen ska kunna skapa själva utan färdiga mallar. Ateliern ska vara en plats där barnen kan mötas och den ska vara öppen och bjuda på samspel.


Vilket förhållningssätt krävs av atelieristan/pedagogen för att barns processer blir levande?

Tillåtande och öppet förhållningssätt. Dock med en tydlig struktur. Barnen måste samarbeta och lyssna på varandra. De måste också respektera miljön och följa de regler som gäller i ateliern. T.ex är det inte tillåtet att förstöra det som andra barn skapar eller att medvetet slösa på materialet. Pedagogen ska lyssna in barnen och ställa frågor som kan utmana barnen och hjälpa dom vidare i skapandeprocessen. Pedagogen ska hjälpa barnen att diskutera och få syn på varandras sätt att tänka. Diskussionerna som barnen har är viktiga för att barnen ska bli kreativa och få förståelse för att det kan finnas olika lösningar på ett problem.


Hur kan man använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att arbeta med ett bildpedagogiskt projekt?

Bilder kan fungera på olika sätt, som t.ex inspiration för andra barn. De kan också fungera som hjälp för pedagogerna att följa processen och att visa för barnen och föräldrarna vad som hänt. De kan också användas i en slutdokumentation som visar vad barnen arbetat med under projektets gång. Utöver bilder är det också viktigt att följa barnens tankar och funderingar genom t.ex. Anteckningar eller inspelningar. En dokumentation blir inte pedagogisk förrän det skett en reflektion kring det insamlade materialet.

Veckorapport 46

Projektarbete i Reggio Emilia. Lärare Pernilla Mårtensson
Pernilla började med att ta upp det deliberativa samtalet - att det råder en ömsesidighet varandra emellan, att man byter åsikter, lyssnar och att den vuxna i samtalet med barn inte dränker dem i frågor. 

Projektarbete ska utgå från barnens frågor, det ska bli ett lustfyllt lärande där barnen vill pröva och utforska. Något som man också arbetar mycket med inom Reggio Emilia är preprojekt där det pågår en diskussion mellan pedagoger-barn-föräldrar. Preprojekt ingår i projektet och sätter titeln på projektet. Ett sätt att närma sig projektet. Det är viktigt att låta barnen bestämma vad projektet ska handla om och dess rubrik. Projekt inom R.E är mer rörligt, man kan mer se den mer som olika delar av ett paraply. 


sammanhang             reflektion              skillnad              nyfikenhet

           kommunikation              social handling         glädje

                                          PROJEKT

möjligheter            relationer             miljö                 synliggöra

           omgivning                     grupp             individ


Lärandegrupper har det gemensamt att de fokuserar på hur man lär sig i grupp. Försöka förstå hur andras förståelse utvecklas och förändras. När individer deltar i sådana här grupper börjar de se gruppen som ett sätt att stödja den individuella kompetensen och individuella upptäckter. De lär sig att varje persons unika karaktär gynnas av och får värde i en dialog med andra. 

Tydliga rum med tydliga budskap bidrar till utveckling och lärande. Det kunde man se tydligt i den Reggio film som Pernilla visade oss, vilket var oerhört inspirerande. Den visade hur en dag på deras förskola kunde se ut. Pedagogerna ansvarar för var sitt rum och stannar kvar i rummet medan barnen förflyttar sig. Olika rum hade tydliga stationer och de var även uppdelade efter ålder förutom vissa gemensamma ytor som ateljen, rörelserum . Det var stora härliga fönster mellan rummen så barnen kunde tydligt se varandra och bli delaktiga i olika händelser. Både betrakta och bli betraktad. Barnen fick verkligen möjlighet att utforska och känna på materialen även känsligare instrument som gitarr och fiol. De använde sig mycket av återvinningsmaterial, bygg och vardagliga hushållsföremål.

Kunskap är inget entydigt begrepp utan det kommer till uttryck genom olika former av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet under samspel, genom deliberativa samspel och genom olika uttrycksformer som drama, rytmik, dans, bild, musik och gestaltning. Olika tillgängliga kunskapsformer skapar en helhet. Kunskap skapas i process med andra. Att man prövar och tänker på olika sätt. 

Dokumentation är enbart retrospektiv - det här gjorde vi. Pedagogisk dokumentation är både retrospektiv men framförallt prospektiv - syftar till att föra den pedagogiska arbetsprocessen framåt samt att förändra och utveckla det pedagogiska arbetet. Att aktivt analysera för att synliggöra delar som vi står mitt i, få en ny förståelse, föra utvecklingen framåt och göra lärandet synligt. Pernilla sa också glöm ej mellanrummen. Vad hon menar vet jag inte men kanske att vi inte får glömma bort nuet, precis där vi befinner oss just nu, mellan vad som har varit och framtiden.

Egen skapande uppgift 1

Vi har fått i uppgift av vår lärare att fundera på vilka material vi känner oss bekväma med och vilka material vi inte känner oss bekväma med. De material vi upplevde av inte kände oss bekväma med skulle vi nu utmana, testa och prova på tills man kom överens med dem.

Jag har ju visat materialöversikten tidigare (se vecka 40) och kände då att jag skulle vilja pröva på hönsnät, papier-maché, sågspån, metall och cement. Men jag började faktiskt att testa något som inte stod på listan eller som jag hade tänkt på innan, nämligen stearin. Under en tjejträff så berättade jag om min skapande uppgift och en av tjejerna där berättade att när hon var liten brukade hon och hennes mormor droppa stearin på serieteckningar för när stearinet hade stelnat så fick man en avbild av serierutan på stearinet. Jag kände genast att detta måste jag testa, så på kvällen efter gick jag in i barnens rum, tog en Kalle Anka och började droppa stearin. Det var varmt och stearinet droppade fort, jag kände mig lite busig, att jag gjorde något man inte får göra. Man är ju uppvuxen med förmaningen att "lek inte med elden" eller tändstickorna. Lite samma känsla hade jag vid Röda sten när vi målade med gatukritorna, lite "olaglig". Barnen kom nyfiket och undrade vad jag gjorde...något ni absolut inte får göra utan en vuxen!

Det gick inte alls bra med Kalle Anka tidningen, det blev ingen avbild, kanske har tidningens kvalité ändras sen min kompis var liten. Jag kände att jag måste testa mer det var ju kul att elda och jag ville ju lyckas. Så jag tog en reklamtidningen som i kvalité påminner om Göteborgs-Posten. Man kan nästan känna doften av trycksvärtan eller i alla fall få spår på händerna av den. Den här gången gick de faktiskt bättre, det blev en avbild även om den var svag och spegelvänd, vad hade jag trott????

Men stearinet hade väckt mer känslor så jag droppade helt enkelt stearinet runt, tog två färger, och fick till en stearinfjäril. Det blev faktiskt ganska vackert, en vaxad känsla och tredimensionell.

Nästa material jag satte händerna i blev faktiskt gips. Jag kom på att jag har inte testat gips eller gipsbindor sen förskollelinjen och det är rätt många år sedan, hur många får ni inte veta. Så det var bara att ta fram skapar duken som vi alltid använder när vi ska kleta och kladda.

Första gången gick det så där, det blev bara en hårdklump av det hela och det stelnade på två minuter. Aj, aj, aj! Det vara bara att börja om men först ett hårt städande av den första smeten som hade fastnat som berget. 

Nästa gång gick det bra. Jag tog sådant vi hade hemma, sandformar, knäckformar, chokladformar, muffinsformar och en pepparkaksform. Pepparkaksformen gick inte alls, även om jag försökte lägga en tyngd på för att hålla den nere så rann det ut längs sidorna, denna smet blev istället en liten ängeltavla. Knäckformarna i papper blev också sådär, de tyngdes ner för mycket på sidorna trots jag hade satt flera formar ihop. Muffinsformen i metall gick däremot bra och sandformarna förutom sjöhästen för den var för liten och klen på vissa ställen så jag fick inte ut gipset utan att ha sönder den. Det var en spännande process att se den stelna, fascinerande och roligt. Som att vänta på något gott. 

Jag kände att jag inte riktigt var klar än med gipset än, jag hade ju gipsbindorna kvar. Hemma hos min mamma har det stått en liten hand från när jag själv gick på förskolan, nu ville jag testa att göra en hand. Jag frågade först mina barn om de ville göra en hand men det ville de inte men de ville gärna titta på och känna. Jag började med att ta på mig en Latexhandske och linda de blöta bindorna som jag hade klippt i 15 cm långa bitar runt min hand. Det var klibbigt och gott, vattnet var ljummet och gipset blev väldigt mjukt fort. Det var svårt med en hand ibland om gipsremsorna vek sig att räta ut dem igen, där hade det nog varit lättare att göra någon annans hand eller ha en assistent. Efter det hade fått stelna en liten stund, ca 5 min klippte vi en liten skåra så jag kunde få ut min hand. Skåran lagade jag med en bit remsa. 

 

Efter gipset gick jag på papier-maché. Detta är ett material som jag inte har arbetat med på säkert 15 år. Jag tog först hönsnät som jag klippte av i bitar och försökte forma till korv och bröd. Inte för att jag är hungrig eller älskar korv utanför att på min förskola har vi fått en jättefin liten korvkiosk av en av våra familjer som de har byggt själva. Tänkte att det kunde bli kul att få lite korv och bröd till kiosken. Min son som hade tittat på Filofix ville klä in en ballong. Så det slutade med att vi satt där på var sin sida om bordet och kletade. Materialet kändes kletigt och kallt men inte ovänligt. Vi kom fram till att det räckte att bara doppa ner händerna i tapetklistret och bara stryka på än att doppa hela pappret för då det blev så himla mycket tapetklister och pappret dröp av tapetklister. Min son påpekade flera gånger att detta var ju riktigt roligt att göra och jag kan bara hålla med. Hönsnätet var taggigt och jag tror att om jag hade haft någon ståltråd så hade det kunnat underlättat att forma till det.

Det är ju helt enkelt underbart att få arbeta med olika material. Jag känner mig glad och avslappnad på samma gång. För mig är det som en slags meditation att bara få sitta och ta in materialet, jobba under tystnad och få arbeta med händerna. Jag får en sådan känsla av frid tillsammans med ett lyckorus. Det man känner spontant är ju också varför man inte arbetar mer med sådant här material med barnen! Då mina barn har varit med under hela tiden så känner man ju också att det är inte hela världen om man inte känner till ett material innan för då ges man ju möjligheten att istället upptäcka den ihop med barnen.

                                                             



Jag upplever att det är svårt att bryta gamla vanor, att inte visa eller ge förslag till barnen på vad de kan göra utan istället ge dem möjligheter att hitta sina egna vägar. Jag trivs med att sitta och arbeta tillsammans med barnen och då blir det ju lätt att de ser eller frågar vad jag gör. Sist för några dagar sen på min förskola när vi kände på lera så filmade jag istället vad barnen gjorde och pratade om men då kände jag mig faktiskt lite distanserad ifrån dem som att det fanns en barriär emellan oss.

Jag skulle vilja fortsätta med att prova på cement, jag har upptäckt att jag gillar när det blir kladdigt och det stelnar. Sen att pröva sågspån och metall.    

Veckorapport 45

Dokumentation kring projektarbete
med Mia Andersson

Idag på vår föreläsning fick vi bland annat lära oss skillnaden mellan vanlig dokumentation och pedagogisk dokumentation. En vanlig dokumentation är när vi bara presenterar barnens skapande, sätter upp en teckning på väggen medan pedagogisk dokumentation alltid börjar med ett aktivt lyssnande. Man sätter inte bara upp teckningen på väggen utan man återkopplar till barnen och samtalar om teckningen, kanske fördjupar sig, skapar något nytt där man på nytt reflekterar runt dokumentationen och så fortsätter det. En viktig tanke för pedagogen är att fundera över "Vilka frågor ska man ställa till barnen under processen för att få dem att reflektera". Det forskande barnet måste mötas av en forskande pedagog. Det är viktigt att komma ihåg att ta med barnens berättelser i dokumentationen.

Gunilla Dahlberg har formulerat pedagogisk dokumentation ska synliggöra och sätta fart på processen.

Några andra tänkvärda ord är att:

"Värdet av att se dokumentation som en handling av demokrati och delaktighet"
                                                            Daniela Lanzi, sommarsymposiet 2011

Mia hade med sig mycket inspirerande material att titta på och man kan verkligen göra dokumentationen så tilltalande och vackert. 

Temat ska komma från barnen! Vi måste undersöka, lyssna vad barnen är intresserade av. De vuxna kanske bestämmer ingången och har en tanke men i relation med vad barnen gör blir temat till. Kunskap och mening uppstår när barnen gör erfarenhet tillsammans. Man kan sätta upp bilder, exempelvis på byggnader för att ge inspiration. Om en process finns i händerna genom att man tidigare har byggt med material, skapat med lera så blir målningarna blir mer utvecklade. 

Veckorapport 44

Atelieristan som pedagogisk potential - analys av Reggio Emilia om  

"Barns estetiska läroprocesser". Lektion med Tarja.

Reggio Emelia filosofin grundar sig i en demokratisk värdegrund som tar sitt avstamp i synen på människan, barnet och kunskap. En bärande idé inom Reggio Emelia är den starka tron och den djupa respekt för barnet som kompetent. Demokrati, dialog, förhållningssätt är andra viktiga ledord. För att kunna kommunicera krävs det att ens förhållningssätt tolererar andras olikheter och tankesätt. Det är viktigt att föra dialog, att våga tänka och vara annorlunda och att våga ta plats i det offentliga rummet oavsett om det gäller i kontakt med politiker, chefer, arbetskamrater eller föräldrarna på förskolan. 

Mycket av Reggios tankar och förhållningssätt finns att finna i vår egna Lpfö98/11. Politiskt ställer sig Reggio Emilia på barnens sida där barnens rättigheter är viktig och som tar sin grund i barnkonventionen. Barnens behov ska stå som utgångspunkt och ska vara i takt med det samhälle vi lever i.

En annan tankvärd sak som Tarja sa som fastnade hos mig är något som Vugotsky ska ha sagt - att individerna i gruppen är beroende av gruppen men gruppen är beroende av individerna. Detta kan man tolka som att ett barns utveckling sker i samspel med deras omgivning. 

Inom Reggio Emilia arbetar man medvetet med rummens funktioner och ser miljön som den tredje pedagogen. De två andra pedagogerna är barnen själva samt lärarna. Vikten av vårt förhållningssätt samt att göra miljön tillgänglig och inspirerande kan inbjuda till upptäckarlust, lek, uppmuntra till kommunikation och sökande efter kunskap. Man kan med ljus och skugga, speglar eller med annat kreativt material, gärna utifrån ett ekologiskt- och hållbarutvecklingstänk skapa rum som tänder intresselågan hos barnen. Något som jag vill förändra där jag arbetar är just att ta bort mycket av de färdiga lekmaterialen och istället använda oss av återvinningsmaterial, skogens resurser, klossar mm som inte kan påverka barnets lek och kanske begränsar barnets fantasi på samma sätt. 

Veckorapport 42

Idag möttes vi inte som vanligt vid skolan utan vår lärare Fredric hade skickat ut ett e-mail där han bad oss att ta med flicklampa, varma kläder och något varmt att dricka och träffa han ute vid Röda Sten. Röda sten är ju känt för sin samtidskonst och området omkring samt även på några sidor av huset är täckt att Graffiti. Fredric pratade om att vad han och området kunde ge oss för inspiration utan att be oss 

att bryta mot lagen...vi fick tillgång till gatukritor, så vi också kunde bli delaktiga och hämta inspiration. Det var en härlig känsla att gå omkring i mörkret med vårt hemliga vapen och "tagga". Man kan förstå spänningen och känslan när man gör något som man egentligen inte får. Vi lämnade hela diskussionen om rätt eller fel med "tags". Efter vi hade gått omkring en stund så kröp vi in under ett skateboardramp och fikade där.När vi var klara så tog Fredric med oss genom området till Galleri Oro där förstaårsstudenter på masterutbildningen i konsthantverk ställde ut på tema gravitation. Det var första kvällen och fullt med folk på vernissagen så jag för varmt klädd för regn kände mig inte riktigt bekväm. När man gick omkring där slogs jag ändå av att konst ligger verkligen i betraktarens öga och hur man presenterar det. Sådant som man i vanliga fall skulle kunna tycka var skräp eller klotter helt plötsligt blir vackert och mjukt.

Veckorapport v.41

Denna vecka hade vi gruppträff. Vi var tre personer av fem som samlades i skolan för att prata och reflektera om barns skapande och Atelieristans roll. 

Vi pratade om att Atelieristans roll handlar mycket om att erbjuda barnen tillgång till material och tid till att få utforska i sin takt. Att man ska värna om ateljen och skydda processen och det som pågår. 

Vi pratade också om att inte ha "löpande band" regim på förskolan. Att alla inte behöver göra allting. 

Det är viktigt med utmaningar och inspiration både för barn och vuxna. Att man ska hämta kraften i intresset hos barnen. Att starta projekt som barnen har grundat - annars finns det risk att det kan gå trögt. Observera barnen för att upptäcka vilket intresse som finns.  Lyssna på barnens diskussioner för att få barnens perspektiv. 

Vi talade också om vikten av öppna diskussioner och reflektioner mellan atelieristan och pedagogerna, tvåvägskommunikation. Pedagogerna kan berätta för atelieristan vad de har för projekt, vad som händer runt omkring barnen just nu. Atelieristan likadant att hon berättar hur hon tänker med pedagogerna. 

Atelieristans roll i Sverige ser annorlunda ut mot den rollen som den har i Italien. Här har den ett större ansvar i ateljen men ingår fortfarande i arbetslaget, en av pedagogerna. Här finns också problemet med att vardagen tar över...ut...in...äta..sova/vila...ut. 

Veckorapport 40

Jag sitter här hemma, det är mörkt ute, regnigt och det börjar bli kallt. Vi har fått i uppgift denna vecka att börja med vår egna skapande uppgift. Det handlar om att göra en materialöversikt ...att kartlägga vilka material man är bekväm att jobba med och som man känner att man behärskar samt att testa och prova material som du inte känner dig bekväm med.

Vi ska reflektera över:

• Sin egen process i mötet med materialet.
• Hur jag påverkas av dem?
• Vad väcker det här materialet för tankar hos mig?

Vi har fått en materialöversikt av Stina som man kunde utgå ifrån och gärna fylla på. Jag la till sockermålning, marmorering, kritor, vax, trolldeg, Play-doo, ståltråd, sytråd, papper, läder, linoleum tryck, fönsterfärg, fingerfärg & cement.

När jag sedan tittar på listan så är min första tanke att det är mycket jag inte har prövat...vad tråkigt!

Den andra spontana känslan är att jag vill gärna pröva hönsnät, papier-maché, sågspån, metall och cement först. 

Så nästa steg blir att handla!

Materialöversikt

           Tvådimensionella                                                   Tredimensionella

Koloristiska                     Grafiska                          Plastiska                           Konstruktion

vaxkritor                     kol                            lera                             trä

torrpastell                    blyerts                       sand                           metall

oljepastell                    tusch                         papier-maché              hönsnät

akvarell                       kritor                        sågspån                      tyg

akryl                                                            gips                            kartong

flytande täckfärg                                           vax                            folie

pulverfärg                                                     trolldeg                     tejp

temperablock                                                play-doo                   plast

sidenfärg                                                      cement                      lim

textilfärg                                                                                        återvinn.material

sockermålning                                                                              piprensare

marmorering                                                                                fjädrar

linoleum tryck                                                                              naturmaterial -
fönsterfärg                                                                                   (kottar,stenar,pinnar)

fingerfärg                                                                                      skrot

                                                                                                     sågspån

                                                                                                     garn

                                                                                                     snöre

                                                                                                     ståltråd

                                                                                                     sytråd

                                                                                                     papper

                                                                                                     läder

Vecka 39 seminarie med Stina Braxell

Denna vecka hade vi ett seminarium med Stina Braxell som har arbetat som Atelierista i mer än 10 år samt skrivit boken Skapande barn. Hon talade väldigt levande och vi fick chansen att ställa frågor om hennes arbete som Atelierista. Även rent av praktisk karaktär. Hon pratade bland annat om vikten att vägleda barnen men inte styra dem. Att erbjuda material och teknik, att vara en förebild samt att skapa lust till att skapa. Att ge barn rätt till att uttrycka sig är att ge barnen en röst.

Inom Reggio Emilia betonar man just vikten av demokrati men även solidaritet och subjektivitet. De förespråkar att det är viktigt att våga/kunna ifrågasätta men även uttrycka sig kreativt, att utveckla sina egna intressen och värna om gemenskap och respekten för andra.

Stina pratade och visade också härliga bilder särskilt några på en ettårig pojke och hans första möte med lera. Hon sa att vid mötet med material för första gången behöver man inte en massa verktyg utan att materialet i sig själv räcker gott, samt att bekanta sig med ett nytt material kan ta tid...lång tid.

Även det gamla ordspråket tala är silver men tiga är guld kan vara passande vid utforskande av nytt material! Låt barnen upptäcka själv i lugn och ro.

En annan punkt som Stina tog upp som kändes väldigt viktigt var den osynliga miljön. som handlar om ens:

• Förhållningssätt

• Synsätt på barn

• Synsätt på den vuxnes roll

• Synsätt på kunskap och lärande

• Synsätt på föräldrars delaktighet (Elisabeth Nordin-Hultman).

Efter den här dan önskade jag att jag kunde spola tillbaka bandet och inte ha styrt barnen så mycket i vårt skapande samma eftermiddag. Vi hade varit ute och plockat löv, sen när vi kom in tog vi fram färger och målade löven på baksidan och tryckte dem på ett gemensamt papper en helt vanlig hösttavla...ajajaj! Tänk om jag hade lämnat barnen, färgerna och löven själva vad hade det kunnat resultera i, något häftigt, ovanligt, nytt. 

V.38 lektion med Tarja Häikiö

Atelieristans roll handlar till stor del om att ge barnen redskapen till att utveckla den visuella kompetensen fick vi beskrivit för oss av vår föreläsare Tarja Häikiö. 

Varför är det då så viktigt? … 

För att då ges barnen en större möjlighet till att utveckla det analytiska ögat, att se sin omvärld och stärker barnets kritiskt tänkande. Det vill säga att själva reflektera över vad de ser. 

 Lärandet hänger ihop med ens sinnesnärvaro och det är därför det bra att arbeta med olika uttryckssätt. Genom att använda/öva sig i flera uttryckssätt: bildspråk, drama, musik, tal/skrift får man tillgång till hela sin person & förmåga. Att arbeta med olika material ger en tillgång till olika ”alfabet”. Leran har sitt ”alfabet”, papper, garn, ståltråd och plast sitt. 

Inom Reggio Emilia brukar man säga att man inte delar på hjärnan och kroppen utan att man låter barnen både vara vetenskapsman och konstnär. Pedagogiken är byggd på visionen att barn kan tänka och handla själva! Träning av öga-hjärna-hand genom bildskapande är en del av barnens motoriska utveckling men också den kognitiva och identitetsskapande utveckling.

Ateliern (ateljén) är ett privilegierat utrymme som genom skapande stödjer barnens olika sinnen, språk, uttrycksformer, lärande, kommunikation, tänkande men också uppfattning av tid och rum.. Konsten är någonting som man prioriterar inom Reggio Emilia då ögat är ett dominerande organ.

Vad blir min roll i det hela, vad kan jag göra på min förskola för att stärka barnen i sitt skapande och upptäckande? Jag kan stå bredvid barnen och skapa och upptäcka med dem. Jag kan ge dem tillgång till många olika material, möjligheter och tid till skapande, låta dem få göra sina egna val, inspirera och bli inspirerad. 

Vecka 36

Hejsan

Jag har precis börjat på kvällskursen Atelierista. Som skoluppgift har vi fått att vi ska blogga om barn och skapande. Skriva om våra tankar och reflektioner om sådant vi pratar om på lektionerna.

Först tänkte jag "HJÄLP" hur ska det här gå men sen kom också tanken "vad kul"!

Första tillfället pratade vi mest om praktiska uppgifter som har med kort, gul och läsa på universitetet.

Men vi fick också en liten inblick om Reggio Emilias pedagogiska filosofi, vilket för mig som inte alls arbetar Reggio inspirerat vad jättekul även om jag känner igen citat, tankar från utbildningen till förskollärare.

Jag fastnade särskilt för två tankar som föreläsaren berättade om. Det ena var att det inte finns någon manual utan att det handlar mer på vilket sätt man ser på barn". Visst är det härligt att man kan ta något och göra det till sitt eget, att det inte finns något rätt eller fel. Den andra meningen var att pedagogen skulle vara mer som en resekamrat på vägen mot meningsskapande. Att man följer men inte styr. Utan att man skapar möjligheter för att utforska och lära. Med dessa ord vill man ju bara gå till arbetet och förändra hela förskolan, slå ut väggar, sätta in mer fönster, köpa ljusbord eller varför stoppa där ... man kanske kan ändra på hela samhället. Öppna upp och inte vara så standardiserade.